Premiärdoppet 2019 är avklarat!
Luslina gjorde en liten blåsippa eller omvänd Schubert genom att hojta:
”Det är ju Zlatan anno 2075!”
Pliong, ding doing, rasslade det till i mina inkanaler i dator och mobil. (Plingar det när det rasslar? Förvisso inte, men så blir det när plingplingnotifikationer krockar med rasslet av digitala brev.)
Många trodde att Zlatan var rätt svar, och alla talade de om för mig att Luslina hade brutit mot regel nummer ett: att ju inte skrika ut rätt svar. Frida Levén hängde på och skrek ut Zlatan även hon. Det rasslade till i inkanalerna igen.
Men … de hade fel. Och gjorde alltså inte fel. För Zlatan var ju fel. (”Fel” och ”fel”. Här finns inga fel. Förutom fel svar, moahahahaa.)
Flygbengan kom med en liten konstig hund mitt i sitt säkra svar:
”Jag är hundra på vem HB är. Här ligger en tax å nåt mer begravna.”
Den där hunden heter egentligen taxonomi, som är den biologiska vetenskapen som identifierar, beskriver, namnger och klassificerar organismer. Även inom min bransch – bokstavsskötel – pratar vi stundom om taxonomi.
Ardy var inne på samma spår:
”Det är Mensis lottenensis igen, eller vad det nu kan heta på latin.”
Just det. Latin, namn, versal på rätt ställe, gemen likaså.
Jossilurens är förresten en kommentatös som måste läsas i sin helhet, för svaret är alltid fel medan associationerna är halsbrytande.
Och embryo? Är embryo in da house? Ja:
”herregudrun lotten att stavra rätt är det vikctigaste i helan universrummet”
På en av alla irrvägar kom en rolig irrtråd – när Pysseliten räknade ut vad det kostar att gräs-så en fotbollsplan:
”Nu har jag räknat ut att bara gräsfröna till en gräsplätt går loss på ca 21 000:-, men jag antar att älskar man gräsplättar, så är det en bra investering.”
Flygbengan återkom i kvällningen med en jähäääättelistig ledtråd, men eftersom jag av princip inte kommenterar den onödiga bilden, får ni lista ut vad detta betyder på egen hand:
”Apropå grav. Nu är läget akut. Saknas det inte en accent på bilden?”
Med flit ledde jag er altlså fel: till Zlatan. Sorry. (Tihi.) Inte alla, några av er associerade korrekt till lappar (samer), till olika namn, till vetenskaper, Uppsala, knoppar, frön och gurkor. Men många var tyvärr Zlatanglada av fel orsak idag.
Första luckans hemlisbloggare är ju Carl von Linné (1707–78), och maken till effektiv iller är svår att hitta. En liten sammanfattning är:
- föddes
- blev tokig i blommor
- reste överallt
- plockade blommor och gav dem namn
- umgicks med alla överallt
- gifte sig och fick barn
- skrev hela tiden
- blev sjuk
- dog blott 70 år gammal.
Fast under andra halvan av 1700-talet var medellivslängden i Sverige 36 år för män, så jag kanske ska stryka det där ”blott”?
Kolla nu på bilden här: har ni sett vad snäll han ser ut? Ögonen!
Carl von Linné, av Alexander Roslin 1775. (Statens porträttsamling på Gripsholms slott.)
Så … stämmer detta snälla utseende överens med hur han uttrycker sig? Även om det låter storslaget, grandiost och narcissistiskt (som Enannanchrister uttryckte det) när han skriver om sig själv i tredje person (liksom Zlatan och Trumpen ibland gör), så hade han en tanke bakom. Nämligen att det skulle läsas upp högt av någon annan än Linné själv. Det är inte alldeles konsekvent utfört, men ”jag” i texterna betyder alltså ”jag som läser högt”.
Jag var på Lunds stadsbibliotek i fredags, där som barn jag satt och lyssnade på LP-skivor med Tintin-äventyr. Där fick jag en stackars bibliotekarie att åka ner till de mörka källarvalven och hämta upp Linnés självbiografier, samlade i kortform i ett band från 1957.
Jag försökte vara lite diskret när jag tog bilderna, därför är den här av bedrövlig kvalitet.
Känner ni biblioteksmagasinslukten?
Texten i lucka 1 är med sanningen överensstämmande på så sätt att jag använde mig av hans formuleringar (om än moderniserade) och att han verkligen skrev om sig själv i tredje person.
Inte alltid, men nästan alltid.
Så här beskriver han sig själv när han var 69 år gammal.
Hammarby är det sommarresidens som han 1758 köpte för motsvarande 15 miljoner kronor (2019). (Men det är svårt att räkna ut för att det fanns så rysligt många olika ”daler” dåförtiden.)
I självbiografierna berättar den gode Linné inte bara om sig själv och de underbara gärningarna, utan om sina kolleger, föregångare och ”apostlar” som var hans ambassadörer. (Eftersom apostlarna for illa under sina resor och inte sällan faktiskt dog, såg han helst att de var unga, ogifta och inte hade barn.)
Kilian Stobæus var krumpen i ena benet och hade migrän, var blind på ena ögat, led av ryggvärk samt var lite deppig – om än nyfiken! Och hos honom fick Linné bo gratis med fri tillgång till alla böcker han behövde. Som gratis wifi, liksom.
Stackars Lars Roberg var så snål att han gick hungrig i bruna lumpor. Och blev bestulen!
Sedan gick jag ut och besökte den unge Linné strax utanför biblioteket.
Han är jättesnygg.
Särskilt skorna lade konstnären Ansgar Almquist omsorg vid.
Linné är alltså en gigant, hur lite man än kan eller bryr sig om latinska växtnamn. Det är han som har fått ordning på världens växtrike och vars verk fortfarande används – även om många växter i den moderna världen tyvärr försvinner, poff bara. Hans valspråk (vi borde alla ha ett valspråk) var Omnia mirari etiam tritissima, vilket kan översättas från latin som: Förundra dig över allt, även det mest alldagliga. Jag gör härmed på eget bevåg om sista ordet så att det passar Julkalendern och mig bättre:
Förundra dig över allt, även det mest triviala.
Och på den vägen skulle jag vilja tillsätta en utredning som kan förklara den här formuleringen på Wikipedia, när Linné blev utkörd från sitt rum hemma hos professor Rudbeck d.y. –
”på grund av meningsskiljaktigheter med Rudbecks hustru”.
Jag har läst mig till att ”Linné kallade henne för en virago, en satkärring” och att Rudbecks liv ”ska ha förmörkats” under detta äktenskap. Men vad gjorde Rudbecks hustru mer än födde fem barn (vilket ju låter alldeles förtjusande trevligt) som var så överjävligt? Kan nån tillsätta en utredning?
Så, nu har jag förundrat mig. Ett av Linnés storverk var att han – trots mångåriga och ihärdiga samt misslyckade försök av växthusägarna i Europa – ensam på kort tid lyckades få bananträdet att bära frukt. Han förstod nämligen hur växters sexliv funkar. Bananens vetenskapliga namn kom sig sedan av den gamla idén att bananen var den förbjudna frukten som Eva erbjöd Adam. Det vetenskapliga namnet blev därför Musa paradisiaca.
Oh, vi tar en trivialitet till! Här skriver Carl om sig själv och sina föräldrar, och påpekar krasst att han blev ammad av sin mor.
”… uppföddes med modrens egna bröst …”
Det var nämligen oerhört vanligt att man i den högre borgerligheten använde proffs-ammor istället för mamma-amning. Carl von Linné var i vuxen ålder stark förespråkare för att mammor skulle amma själva, för han hade konstaterat att barn som diade sin mor i högre utsträckning överlevde barndomen.
MEN NU!
PLOMMONSTOPET!
HALLÅ VAD DET DAMMAR HÄR!
Morfars plommonstop är alltså slitet och trasigt – ibland i nödfall utbytt mot en modern variant som jag har köpt i London. Men idag hostar jag fram den ur garderoben, där den har legat sedan förra årets julafton. Jag lägger i alla era namn på små lappar (datorutskrivna idag) och draaaaar en stackare som inte kommer att få sin tröja skickad förrän om minst en vecka (som vanligt):
Vovamomo!
Gåta nummer 2 kommer i lucka 3 i ottan den 3 december!
_________________________________
Bonustext, bara för att det är kul. Så här skriver August Strindberg ungefär 1902 om Linné och gurkan:
”Då man som gosse började examinera växter, insåg man ju straxt att systemet var ohållbart, då karaktärerna skickade en från den ena klassen till den andra, och man slutade med att ta sin växt med ögats känn liksom man skrev sin tyska efter gehör. Här växte till exempel en gurka i trädgården. När man sett den en gång, kunde man icke misstaga sig på densamma, men började man examinera den så var man genast på villande väg. Vid ett flyktigt betraktande fann man i gurkblomman 5 ståndare, vilket ju vore Pentandria; men vid närmare betraktande fann man av ståndarne två och två sammanvuxna och den femte fri, vilket ju antydde Monadelfia. Vid grundligare undersökning befunnos dock somliga blommor på samma stånd innehålla endast ståndare och andra ensamt pistill, vilket var karaktären på klassen Monoecia; men om man gick längre i forskningen kunde man även träffa tvåkönade blommor, vilket hänvisade gurkan till samma klass som lönnen, eller Polygamia. Om man slutligen led på förbistringen slog opp sin gurka i Liljeblads Flora, så återfann man honom kuriöst nog på Tetrandria (med 4 ståndare). Tilläggom att Tournefort räknat gurkväxten till klockformiga (Campanulaceae).”
